Hej allesammans


Nu är jag hemma igen i Stockholm. New York har varit bra o kul. En massa shopping och en massa turist saker, orkar dock inte skriva allt vi gjorde.
Men jag har blivit sjuk IGEN. Har åkt på bihålsinflammation. Gör ont i hela ansiktet, men har fått nässpray och medicin som jag knapprar, så förhoppningsvis så är det snart över, måste ju bli frisk tills på söndag då jag ska tävla.
Jag startar som 2:a i 0,90 hoppningen och bra är det eftersom jag har en liten galen häst, så det är bra att jag hinner rida fram innan det hinner komma så mycket hästar.


Jag fick ett mail på FB av en gammal vän där hon skrev upp en hemsida som jag skulle kolla på. För många år sen så hade jag en massa kaniner, jag tävlade i hoppning och utställning, var super kul då. Jag var väl 14 år så det var ett tag sen.
Hur som helst så sålde jag min BÄSTA kanin till en tjej som ville fortsätta tävla han. Han hette Humlegårdens Emil Erövraren. Hon som köpte han har döpt hela hennes uppfödning till Erövraren så Emil satte tydligen bra spår där hos dem. Men tydligen var han inte så snäll när han kom till de. Han finns tyvärr inte längre min lilla pojk, men här han hon skrivit om honom.


Ras: Black and tan / Dvärgvädur fuch

Kön: Hane

Född: 1998-09-22 Död: 2007-06-05

Övrigt: Det hela började med att Carolina gick en kaninkurs i Sollentuna för Eva Fredriksson. Då hade vi ännu ingen kanin, men de andra på kursen hade. Eva tyckte synd om mig som inte hade någon egen kanin och hon visste en som var till salu.
Nästa gång skulle hon ta med sig kaninen. Jag var jätte nyfiken och längtade till nästa gång. När jag och mamma fick se Emil blev vi helt sålda, honom bara måste vi ha! Vi hade även kaninhoppning på kursen och Emil var en riktig stjärna.
Tjejen som hade haft honom innan oss hade fått ont om tid, hemma hoss henne gick Emil lös på tomten, busade med hunden m.m.
När vi fått hem Emil blev han tyvärr helt annorlunda, han bet, rev och fräste åt oss. Vi som inte hade nån kaninvana, visste inte alls va vi skulle göra... Pappa i familjen ville åka och lämmna tillbaka kaninen, men den gammla ägarens mamma, ville absolut inte ha honom tillbaka.
Så vi började att göra allt för att Emil skulle trivas hos oss. All ledig tid tillbringade vi tillsammans med honom, och sakta men säkert blev han en underbar kaninkompis. Emil har verkligen fått oss att förstå att kaniner är underbara små varelser med varierande humör. Emil och jag har tävlat mycket kaninhoppning och vi båda har tyckt att det är jätteroligt. Numera är Emil klassad veteran och trivs bra med det.

Hahah det tyckte jag var lite roligt att hon skrev så för han var som en hund när han bodde hos mig, han sprang lös och lekte med min kompis hund hela dagarna. Så var det med det!


Jag kommer att sätta ut bilder från NY lite senare idag om jag hinner.




KRAM